Låt oss anta att du efter en lång, tröttsam och hektisk vecka såg fram emot att spendera helgen med att titta på en ny webbserie eller film online. Men när du satte dig ner för att titta märkte du ett oväntat avbrott i form av buffring eller en betydande minskning av nedladdningshastigheten. Detta avbrott gjorde att videon fastnade i mitten.
Det är möjligt att du har fallit offer för bandbreddsbegränsning.
Vad är bandbreddsbegränsning?
Bandbreddsbegränsning (Network Throttling) är en metod som används av internetleverantörer (ISP) eller lokala nätverksadministratörer för att avsiktligt sänka hastigheten för internetåtkomst. Det kan bero på olika faktorer, inklusive överbelastning av nätverkstrafiken, hög användaraktivitet under rusningstid eller överdriven användning av vissa tjänster som torrentwebbplatser. Det är vanligt i områden med mycket folk och offentliga Wi-Fi-nätverk, som skolor, hotell och flygplatser.
När flera enheter är anslutna till samma lokala nätverk (LAN) kan det belasta den tillgängliga bandbredden och leda till minskade internethastigheter eller införande av strypningsåtgärder. Detta kan ha en negativ inverkan på en betydande del av den användarbas som har tillgång till en viss webbplats eller onlinetjänst.
Hur upptäcker man bandbreddsbegränsning?
Om du märker av långsam surfning, minskade upp- och nedladdningshastigheter, hög latens när du spelar onlinespel och buffring när du streamar musik eller video kan det vara ett tecken på bandbreddsbegränsning.
Bandbreddsbegränsning kan upptäckas på ett par olika sätt:
- Använda verktyget för nätverksaktivitet
De flesta webbläsare har inbyggda verktyg för nätverksaktivitet som gör det möjligt för användare att inspektera nätverksförfrågningar och identifiera om deras bandbredd begränsas. Dessa verktyg, som ofta finns i webbläsarutvecklarverktyg, tillhandahåller funktioner som bandbreddsbegränsning. Genom att testa appar eller webbplatser i en långsam nätverksinställning kan användarna upptäcka och åtgärda problem som rör laddningstider.
- Kontrollera internethastigheten med och utan VPN
En annan metod är att använda en webbplats för internethastighetstest för att mäta nätverkshastigheten både med och utan aktivering av en VPN-tjänst. Om nätverkshastigheten är betydligt högre när VPN används jämfört med den ursprungliga hastigheten, tyder det på att nätverksbandbredden kan vara föremål för strypning.
Varför tillämpar internetleverantörer bandbreddsbegränsning?
Internetleverantörer utför bandbreddsbegränsning av olika skäl. Här är några vanliga orsaker:
- Skydda användare och kontrollera nätverkstrafik
Internetleverantörer kan införa bandbreddsbegränsning för att skydda sina användare från att få tillgång till skadliga eller illasinnade webbplatser. Genom att begränsa hastigheten eller åtkomsten till vissa webbplatser vill internetleverantörerna öka säkerheten på nätet och skydda användarna från potentiella hot.
- Paketprissättning och nivåindelade tjänster
Internetleverantörer erbjuder ofta olika paket med varierande hastigheter och datagränser. Användare som prenumererar på paket med högre pris får vanligtvis snabbare internethastigheter, medan de som har paket med lägre pris kan uppleva bandbreddsbegränsning för att hantera bandbreddsallokering och säkerställa rättvis användning bland kunderna.
- Datakapacitet och användningsbegränsningar
Internetleverantörer kan tillämpa bandbreddsbegränsning när användare överskrider sina månatliga datatak eller tilldelade bandbreddsgränser. Detta hjälper till att reglera dataförbrukningen och förhindrar överdriven användning som kan belasta nätverkets kapacitet.
- Minska överbelastningen av nätet
Under rusningstid eller när det är hög användaraktivitet kan det uppstå överbelastning i nätverket, vilket leder till långsammare internethastigheter för alla användare. För att minska överbelastningen och upprätthålla en konsekvent servicenivå för alla kan internetleverantörer använda sig av tekniker för bandbreddsbegränsning.
Hur undviker man bandbreddsbegränsning?
För att mildra effekterna av begränsningarna i nätverket kan du överväga följande tillvägagångssätt:
- Använd en VPN-tjänst: En pålitlig VPN-tjänst kan hjälpa dig att kryptera din onlineaktivitet och skydda den från att övervakas av din internetleverantör.
- Använd en proxyserver: Proxyservrar kan fungera som mellanhänder mellan din enhet och de webbplatser du besöker och dölja din IP-adress och webbplatshistorik för din Internetleverantör.
- Uppgradera ditt internetpaket: Att uppgradera till ett bättre internetpaket med snabbare bandbredd kan hjälpa till att lösa problem med bandbreddsbegränsning.
- Överväg att byta internetleverantör: Om bandbreddsbegränsningen kvarstår trots att du försöker med andra åtgärder kan det vara ett bra alternativ att utforska alternativa internetleverantörer som erbjuder bättre service och mer gynnsamma nätverkshanteringsrutiner.
Vad är nätverksprioritering?
Nätverksprioritering innebär att en internetleverantör tilldelar olika typer av internettrafik olika betydelse. Det innebär att vissa typer av trafik, till exempel röst- eller videosamtal, ges högre prioritet och får snabbare hastigheter jämfört med mindre kritisk trafik som e-post eller tunga nedladdningar.
Genom att prioritera specifika typer av trafik kan internetleverantörerna se till att viktiga tjänster fungerar smidigt även under perioder med hög internettrafik eller överbelastning. Det är dock värt att notera att internetleverantörer kan ta ut extra avgifter för att tillhandahålla denna prioritering eller funktion för “tjänstekvalitet” (QoS) till kunderna.
Hur sker prioriteringen av nätverk?
Internetleverantörer använder olika metoder för att hantera nätverkstrafik, och en populär metod är QoS. Med QoS prioriterar de vissa typer av nätverkstrafik framför andra, och ger större vikt och prioritet åt trafik som rör röstvideosamtal och onlinespel, jämfört med trafik som är förknippad med tunga nedladdningar eller e-posttjänster.
Denna prioritering kallas ibland för CoS (Class of Service), eftersom trafiken kategoriseras i hög, medelhög och låg prioritet. Trafik med låg prioritet kan drabbas av högre paketförluster. E-posttjänster och webbtrafik anses vanligtvis vara lågprioriterade kategorier.
Det är viktigt att notera att CoS är en delmängd av QoS, så de två termerna bör inte förväxlas. QoS omfattar ett bredare spektrum av tekniker och mekanismer för hantering av nätverkstrafik, medan CoS specifikt fokuserar på att klassificera och prioritera trafik baserat på dess betydelse.
Förutom QoS och CoS används även prioriteringstekniker av multiprotokollroutrar för att klassificera protokoll som körs i nätverket.
Metoder för prioritering/CoS
- Prioritering av MAC-lager
I en delad LAN-infrastruktur med traditionell Ethernet-teknik konkurrerar noder eller terminaler om åtkomst till nätverket enligt principen först till kvarn. När flera noder försöker få åtkomst till nätverket samtidigt uppstår kollisioner och de hamnar i vänteläge.
Switchat Ethernet förbättrar denna situation genom att tillhandahålla dedikerade anslutningar mellan noder och switchportar. Switchar använder dataramar som innehåller MAC-adresser för att underlätta effektiv vidarebefordran av trafik.
IEEE har utvecklat en metod för att införliva en tagg i MAC-lagrets ram, som innehåller bitar som definierar CoS för ramen. Detta taggningssystem allokerar tre bitar inom en Ethernet-ram för att identifiera och differentiera serviceklassen. Det hjälper till att prioritera vissa typer av trafik och möjliggör bättre hantering av nätverksresurser.
Token ring-nätverk, en annan typ av LAN-teknik, använder en prioriteringsmetod där tokens innehåller en reservationsbit som indikerar prioritet. Detta gör att noderna kan ange sin prioritetsnivå när de får tillgång till nätverket genom token-passing-mekanismen.
- VLAN-taggning och 802.1p
IEEE 802.1Q-standarden definierar ett ramtaggningssystem som gör det möjligt att infoga en tagg i en ram i IEEE MAC-lagret. Denna tagg används för att ange ramens medlemskap i ett specifikt virtuellt LAN (VLAN). Det möjliggör logisk segmentering av nätverk i flera VLAN, vilket ger förbättrad nätverkshantering och kontroll av trafik.
VLAN-taggen innehåller tre bitar som är särskilt avsedda för att ange ramens prioritetsnivå. Dessa tre bitar erbjuder åtta olika prioritetsnivåer, vilket gör det möjligt att differentiera ramar baserat på deras serviceklass eller betydelse.
- Prioritering av nätverkslager
IP-paketets sidhuvud innehåller ett avsnitt som kallas ToS (Type of Service). Detta fält har nyligen anpassats för att fungera tillsammans med IETF:s metod för differentierade tjänster (Diff-Serv). Diff-Serv innebär kategorisering och märkning av paket.
Enligt policyn konfigurerar och läser nätverksenheter ToS-biten. Eftersom IP är ett internetprotokoll kan Diff-Serv användas i olika nätverk, inklusive nätverk hos tjänsteleverantörer som stöder tjänsten. Det gör det möjligt att stödja CoS på Internet, extranät och intranät.
Dessutom finns det ett alternativ för betald prioritering. I detta tillvägagångssätt betalar innehållsleverantörer internetleverantörer för snabbare innehållsleverans till sina kunder. Dessutom kan kunder som betalar högre avgifter till sin ISP få högre prioritet än annan nätverkstrafik.
Hur undviker man nätverksprioritering?
Ett hastighetstest kan ge värdefull information om en internetanslutnings prestanda. Om vissa webbplatser eller appar konsekvent körs snabbare än andra inom samma nätverk kan det tyda på att internetleverantören prioriterar nätverket.
Vem som helst kan använda ett nätverksövervakningsverktyg eller en webbplats för att kontrollera internetanslutningens status och hastighet över tid. En betydande skillnad i nätverkshastighet mellan webbplatser och appar indikerar nätverksprioritering.
Om en person är missnöjd med den nätverksprioritering som genomförs av deras internetleverantör, har de två alternativ:
- Byta internetleverantör
- Skicka in ett klagomål
Slutsatsen om att ta kontroll över internethastigheten
Internetleverantörer och nätverksadministratörer använder olika metoder för att hantera nätverkstrafik, inklusive bandbreddsbegränsning och nätverksprioritering.
Bandbreddsbegränsning innebär att bandbreddshastigheten avsiktligt minskas under en viss period. Det används ofta för att hantera överbelastning i nätverket eller fördela resurser rättvist mellan användare. Genom att tillfälligt sakta ner nätverket kan internetleverantörer förhindra överbelastning och upprätthålla en rimlig servicenivå.
Nätverksprioritering, å andra sidan, tilldelar olika nivåer av betydelse eller prioritet till specifika typer av trafik. På så sätt kan viktiga tjänster, såsom röst- eller videosamtal, få företräde och snabbare hastigheter jämfört med mindre tidskänslig trafik. Nätverksprioritering syftar till att säkerställa en smidig drift av kritiska applikationer även under perioder med hög belastning på nätverket.
Att förstå dessa strategier för hastighetskontroll i nätverket kan vara till hjälp för att hantera effekterna av begränsningar och prioritering i nätverket.