När du köper via affiliate-länkar på vår webbplats kan vi få en provision utan extra kostnad för dig. Läs mer om 
En black hat (svart hatt) hacker är en digital inkräktare som bryter sig in i system för egen vinning. I den här texten får du veta mer om deras metoder, hur de hittar sårbarheter, och vilka tekniker de använder för att undgå upptäckt i dagens alltmer uppkopplade samhälle.
Vad är en black hat hacker?
En black hat hacker är en person som försöker hitta säkerhetsbrister i IT-system och utnyttja dem för personlig ekonomisk vinning eller andra skadliga syften. Deras enda avsikt är att tjäna pengar på dina IT-system genom att använda ransomware, cryptojacking, rootkits och trojaner.
Black hat hackers kan orsaka stor skada både för enskilda datoranvändare och stora organisationer genom att stjäla personlig ekonomisk information, kompromettera säkerheten i större system eller genom att stänga ner eller ändra funktionaliteten på webbplatser och nätverk.
Varför “black hat”?
Symboliken med “den gode” som bär en vit hatt och “den onde” som bär en svart hatt går tillbaka till de tidiga västernfilmerna. Faktum är att det sträcker sig ända tillbaka till 1903 och en tolv minuter lång kortfilm, The Great Train Robbery, regisserad av Edwin S. Porter.
I filmen spelar Justus D. Barnes en av banditerna. I en känd sekvens i slutet av filmen tömmer han sin revolver rakt mot kameran, vilket symboliskt innebär att han skjuter mot publiken.
En black hat hacker är en digital laglös som “skjuter” på dina cybersäkerhetsförsvar.
Hur black hat hackers arbetar
Black hat hackers har omfattande kunskap om att bryta sig in i servrar och datornätverk. De kan upptäcka – och dela sinsemellan – sårbarheter i programvara och operativsystem som kan utnyttjas för att ge dem tillgång till nätverket eller för att placera skadlig kod i systemet.
Vissa black hat hackers är själva författare till skadlig kod, Distributed Denial-of-Service (DDoS)-program och andra verktyg som hjälper hackare.
Deras motivation är nästan alltid ekonomisk, även om hackargrupper som Anonymous ser sig själva som sociala rättvisekrigare. De attackerar organisationer som en form av aktivism. Industriell spionage är en annan anledning till att hackare angriper system.
En liten del av hackandet utförs av nybörjare som vill bryta sig in i vilket system som helst de kan. De vill bevisa att de har de färdigheter som krävs för att bli tagna på allvar inom hackergemenskapen. Men den överlägset största delen av black hat-aktiviteten drivs av ekonomisk vinning.
Black hat hackers försöker hitta tidigare oupptäckta sårbarheter i operativsystem, protokoll och programvarupaket. Om de sedan kan utveckla en exploatering som utnyttjar denna svaghet och gör det möjligt för dem att begå ett cyberbrott, är alla servrar och nätverk som använder det operativsystemet, programvarupaketet eller protokollet i praktiken försvarslösa mot den nya attacken.
En säkerhetspatch måste utvecklas, släppas och appliceras på de drabbade systemen för att eliminera sårbarheten. Detta är vad som kallas en zero-day-exploit (noll dagars sårbarhet).
En black hat hacker kan använda exploateringen själv eller sälja den på Dark Web (mörka webben). Zero-day-exploits kan säljas för hundratusentals dollar.
Det är möjligt att klassificera och underklassificera hotaktörer och cyberkriminella grupper i det oändliga, men det är åtminstone värt att påpeka att inte alla cyberkriminella är hackare.
Många cyberkriminella använder färdiga malware-kit, attackprogram, Cybercrime-as-a-Service och proof of concept-kod som visar hur man utnyttjar nya sårbarheter. De har inte kunskapen eller kompetensen att själva upptäcka och utnyttja sårbarheter eller att skriva skadlig kod.
En jämförelse mellan olika hattfärger
Det finns andra hattar – och hackare – med olika färger och förmågor.
White hat hackers, även kända som etiska hackare, använder sina färdigheter lagligt för att säkra system och identifiera sårbarheter innan skadliga hackare kan utnyttja dem. De utför auktoriserade säkerhetsåtgärder som penetrationstester för att stärka cybersäkerheten.
Gray hat hackers arbetar däremot i en juridisk gråzon och undersöker ofta system utan tillstånd, men vanligtvis inte med skadliga avsikter; ibland söker de belöningar för sina upptäckter.
Andra typer av hackare inkluderar blue hat hackers, som ofta drivs av personliga vendettor, och green hat hackers, som är nybörjare inom hacking och främst experimenterar och lär sig. Red hat hackers riktar sig mot black hat hackers och använder aggressiva metoder för att stoppa deras aktiviteter.
Varje typ representerar olika motivationer och tillvägagångssätt inom hackingspektrums komplexa värld.
| Hatt | Avsikt | Laglighet | Exempel på aktivitet |
|---|---|---|---|
| Black (svart) | Skadlig, ekonomisk vinning | Olaglig | Distribuera ransomware |
| White (vit) | Etisk, skyddande | Laglig | Genomföra penetrationstester |
| Gray (grå) | Tvetydig, ofta egenintresse | Osäker | Rapportera sårbarheter för belöningar |
| Red (röd) | Aggressiv mot black hats | Ofta olaglig | Attackerar black hat-system |
| Blue (blå) | Hämnddriven, riktad | Olaglig | Utföra attacker mot specifika mål för hämnd |
| Green (grön) | Oerfaren, lärande | Potentiellt olaglig | Försöker hacka nätverk för att få erfarenhet |
Lagfärger: Rött vs Blått
Hattfärger ska inte förväxlas med lagfärger. Du kanske har hört talas om termerna red (rött) team och blue (blått) team. Nedan förklarar vi vad de innebär.
Vad är ett rött team?
Ett rött team består av white hat hackers som agerar som black hats i auktoriserade attacker mot en organisation. Resultatet är en realistisk, objektiv bedömning av organisationens digitala säkerhetseffektivitet.
De kan använda vilken metod som helst från en hotaktörs verktygslåda för att försöka få tillgång till byggnaden, nätverket, exfiltrera data, installera ofarlig pseudo-malware, och genomföra USB-dropp, phishing och spear-phishing-kampanjer.
En stor del av röda teamets arbete ägnas åt rekognosering innan själva attackerna påbörjas. De skapar noggrant ett digitalt avtryck av målorganisationen. Detta kan omfatta:
- Vilka operativsystem som används på servrar och datorer.
- Modell och märke på nätverksansluten utrustning som servrar, datorer, laptops, Internet of Things-enheter, surfplattor, smartphones, brandväggar, switchar, routrar, trådlösa accesspunkter, skrivare, osv.
- Antalet och detaljerna kring fysiska åtkomstkontroller, som digitala dörrlås, fob-aktiverade dörrar, osv.
- Detaljer om öppna brandväggsportar som är exponerade mot internet.
Med denna kunskap identifierar röda teamet svagheter och sårbarheter. Därefter kan en plan skapas för att utnyttja dem.
Vad är ett blått team?
Blått team är motsatsen till rött team. Precis som rött team består blått team av white hat hackers, men deras roll är att försvara nätverket och organisationen mot hacking och cyberhot. De skyddar samma IT-tillgångar som rött team hotar.
Blått team genomför en riskbedömning för cyberhot. De implementerar skyddande och defensiva motåtgärder som intrångsdetekteringssystem, regelbundna interna sårbarhetsskanningar och externa penetrationstester. Dessutom används verktyg för loggövervakning och analys, DNS-granskningar och analys av prov på nätverkstrafik. Automatisering av dessa uppgifter används där det är möjligt.
Policyer och kontroller för IT-styrning införs. Dessa definierar och reglerar användningen av IT-systemen för de anställda. Personalen utbildas regelbundet i cybersäkerhet och bästa praxis. En särskild introduktions- och träningsplan implementeras för nyanställda.
Konfigurationen av all nätverksutrustning är under blåa teamets kontroll, liksom att se till att firmware och inbyggd programvara i nätverksenheter är uppdaterade, tillsammans med operativsystem och programvara på servrar och datorer.
Rött team och blått team arbetar tillsammans
Röda teamets och blåa teamets aktiviteter kompletterar varandra.
Att ha dessa två team på plats gynnar en organisation genom att låta två väldigt olika perspektiv närma sig ämnet cybersäkerhet. Oundvikligen kommer det att finnas en viss tävlingsanda och stolthet hos båda teamen, vilket driver fram maximal ansträngning och hög prestation på båda sidor.
Mycket av detta kan naturligtvis outsourcas.
Lagar och straff angående black hat hacking
Black hat hacking är otvetydigt olagligt världen över. Olika länder har infört specifika lagar för att bekämpa detta digitala hot.
I USA spelar Computer Fraud and Abuse Act (CFAA) en avgörande roll i att åtala cyberkriminella, medan Storbritannien tillämpar liknande åtgärder genom Computer Misuse Act.
Europeiska unionen har också ökat sina insatser med direktivet om angrepp mot informationssystem, som uppmanar medlemsländerna att införa strikta anti-hackinglagar.
Länder som Japan och Australien har anslutit sig till denna globala front med sina egna cyberbrottslagstiftningar, vilket visar på ett universellt engagemang för att stoppa denna olagliga verksamhet.
Straffen för black hat-hacking är stränga och varierar beroende på jurisdiktion och brottets allvar. I USA kan hackare dömas till långa fängelsestraff och betydande böter, särskilt i fall som innefattar stora ekonomiska förluster eller hot mot nationell säkerhet.
Andra länder inför liknande straff, från ekonomiska böter till fängelse. Högprofilerade fall, såsom domen mot en av personerna bakom WannaCry-ransomware, visar det globala rättssystemets beslutsamhet att åtala dessa cyberbrottslingar.
Att upprätthålla dessa lagar är dock inte enkelt. Internets inneboende anonymitet och cyberbrottens gränslösa natur komplicerar processen med att spåra och gripa hackare. Cyberkriminella använder ofta avancerade tekniker för att dölja sina identiteter och platser, vilket gör det svårt för myndigheter att ställa dem inför rätta.
Internationellt samarbete är nödvändigt för att effektivt bekämpa black hat hacking. Samarbeten som European Cybercrime Centre (EC3) vid Europol lyfter fram det globala engagemanget för denna sak.
Profiler av notoriska black hat hackers
Black hat hackers har genom åren hamnat i rubrikerna för sina ökända aktiviteter.
Här är profiler på några välkända personer inom denna värld:
- Kevin Mitnick: En gång känd som den mest eftersökta datorbrottslingen i USA. Mitnicks karriär inom hacking började på 1980-talet, och han fick obehörig tillgång till dussintals datornätverk, inklusive de hos stora företag som IBM och Nokia. Efter att ha blivit fångad avtjänade han fem år i fängelse. Efter fängelsetiden bytte Mitnick bana och blev konsult och föreläsare inom datasäkerhet.
- Gary McKinnon: En brittisk hacker som anklagades för att ha utfört “den största militära dataintrången genom tiderna” år 2002. Som nämnt tidigare hackade han sig in i 97 datorer tillhörande den amerikanska militären och NASA, vilket enligt uppgift orsakade en nedstängning av arméns nätverk i Washington. McKinnon hävdade att han sökte information om UFO:n. Han stod inför utlämning till USA men stannade slutligen kvar i Storbritannien av hälsoskäl.
- Albert Gonzalez: Ansvarig för en av de största kreditkortsstölderna i historien. Gonzalez ledde en grupp som från 2005 till 2007 stal och sålde över 170 miljoner kort- och bankomatnummer. Han hackade databaserna hos företag som TJX Companies och Heartland Payment Systems. Gonzalez dömdes till 20 års fängelse i USA år 2010.
- Anonymous-gruppen: Även om det inte är en enskild person, är Anonymous en decentraliserad kollektiv grupp känd för olika cyberattacker mot statliga, religiösa och företagswebbplatser. De är ofta den mest kända gruppen som kommer på tal när man hör ordet “hacker”. Motiverade av aktivism har de riktat in sig på organisationer som Scientologikyrkan, PayPal och olika statliga myndigheter. Deras handlingar varierar från enkel webbplatsvandalisering till mer allvarliga dataintrång.
- Adrian Lamo: Kallad “den hemlöse hackaren” blev Lamo känd för att bryta sig in i högprofilerade nätverk som Microsofts och The New York Times. Han blev senare känd för att ha rapporterat den amerikanska soldaten Chelsea Manning till myndigheterna för att ha läckt hemlig information till WikiLeaks. Lamos motiv verkade vara en blandning av nyfikenhet och utmaningen i att bryta sig in i säkra nätverk.
Dessa profiler belyser de olika motivationerna och de betydande konsekvenserna av black hat-hackers. Deras historier påminner oss om det ständiga behovet av robusta cybersäkerhetsåtgärder och vaksamhet i den digitala tidsåldern.
Framtiden för Black hat hacking
Black hats framtid påverkas starkt av nya trender och teknologier. I takt med att den digitala innovationen accelererar ökar också verktygen och metoderna som hackare har till sitt förfogande.
Framväxten av teknologier som artificiell intelligens (AI) och maskininlärning (ML) erbjuder nya möjligheter för sofistikerade cyberattacker, vilket potentiellt gör det möjligt för hackare att automatisera sina strategier och rikta in sig på system mer effektivt.
Samtidigt innebär den ökade uppkopplingen av enheter via Internet of Things att potentiella mål för hackare breddas, vilket inkluderar kritisk infrastruktur och personliga enheter.
Cybersäkerhetsexperter förutspår att dessa utvecklingar kommer att leda till mer komplexa och potentiellt mer skadliga cyberattacker i framtiden.
Som svar på detta utvecklas cybersäkerheten med bättre krypteringsmetoder och AI-drivna säkerhetslösningar. Denna ständiga dynamik antyder en framtid där både hackare och försvarare kontinuerligt anpassar sig.
En kommentar om terminologi
Med tanke på den ökade känsligheten kring språk som kan uppfattas som rasistiskt laddat, rekommenderas det att branschen rör sig bort från termer som black hats och white hats.
Uttrycken hotaktörer och etiska hackare föreslås som lämpliga och neutrala alternativ.
