Lär dig vad en decentraliserad app (decentralized application, dApp) är och hur dApps erbjuder ökad säkerhet, transparens och användarkontroll jämfört med traditionella applikationer samt deras fördelar och nackdelar inom olika områden som spel, finans och sociala medier.
- Visa fullständig lista
Vad är en decentraliserad applikation (dApp)?
Definitionen av en decentraliserad applikation (dApp) är en mjukvaruapplikation som fungerar på en blockkedjeplattform. Precis som med kryptovalutor förlitar sig dApps på denna distribuerade och decentraliserade miljö. Istället för att vara isolerade i en central server eller “muromgärdat trädgård”, som med traditionella mjukvarupaket, hålls de underliggande resurserna för dApps i en konsensusmodell bland intressenter.
Företag har skapat alla typer av decentraliserade appar, inklusive spel, finans och andra funktionella dApps. Dessa applikationer förändrar applikationsutvecklingen genom att erbjuda större säkerhet, transparens och autonomi.
Techopedia förklarar betydelsen av en decentraliserad applikation
Till skillnad från traditionella applikationer, som förlitar sig på en enda kontrollpunkt, använder dApps blockkedjeteknik. Blockkedjenätverkens decentraliserade natur distribuerar kontrollen över dApps, vilket innebär att ingen enskild individ eller enhet har fullständig kontroll – vilket gör det möjligt för fler användare att bidra till dess utveckling och begränsa censur. När en utvecklare släpper en dApps kodbas kan andra utvecklare i blockkedjan bygga vidare på den.
DApps representerar ett annat steg mot autonomi och öppen design som är viktigt i utvecklingen av öppen källkod och representerar en grundläggande förändring i hur vi interagerar med teknik.
Hur fungerar decentraliserade appar?
Decentraliserade applikationer lagras och körs på en blockkedjeplattform. De valideras med hjälp av kryptografiska tokens.
DApps är inte beroende av centraliserade servrar och databaser. De fungerar på peer-to-peer (P2P) nätverk av datorer, ofta kallade noder, som kollektivt underhåller och uppdaterar applikationens data och kod. Denna distribuerade arkitektur eliminerar behovet av mellanhänder eller centrala myndigheter, vilket möjliggör direkta interaktioner mellan användare.
Apparna använder smarta kontrakt på blockkedjan för att genomdriva fördefinierade regler genom kod. Genom att ta bort behovet av en central server eliminerar dApps risken för att ha en enda punkt av misslyckande (single point of failure, SPOF). Precis som konventionella mjukvaruapplikationer använder dApps front-end-kod för att göra anrop till back-end.
Deras back-end-kod skiljer sig dock åt eftersom den förlitar sig på decentraliserade peer-to-peer-nätverk snarare än centraliserade servrar för att köra appen. Detta säkerställer att ingen enskild myndighet kan ta kontroll. DApps har öppen källkod, vilket innebär att koden är offentligt tillgänglig för alla användare att utvärdera, och alla ändringar i en app måste godkännas genom konsensus.
Ett smart kontrakt består i huvudsak av back-end-kod, och för att möjliggöra dApp-funktionalitet måste flera smarta kontrakt kombineras med tredjepartssystem för front-end. Frontend-koden kan hostas på decentraliserad lagring, till exempel fildelningsnätverket IPFS (Interplanetary File System).
Huvudfunktioner i dApps
Decentraliserad infrastruktur
DApps drivs av öppna, offentliga peer-to-peer blockkedjenätverk snarare än centralt styrda datorservrar.
Deterministisk
DApparna har samma funktion oavsett i vilken miljö de används.
Smarta kontrakt
Smarta kontrakt är självverkande kontrakt med förinställda regler som skrivits in i deras kod. De automatiserar processer och säkerställer att transaktioner sker på ett transparent och säkert sätt.
Isolerad
DApps körs i en virtuell miljö så att om det smarta kontraktet har en bugg kommer det inte att störa blockkedjans funktion.
Konsensusmekanismer
DApps förlitar sig på konsensusmekanismer för att validera och registrera transaktioner. Dessa mekanismer säkerställer enighet om blockkedjans tillstånd, upprätthåller dataintegritet och begränsar bedräglig aktivitet. Populära konsensusmekanismer inkluderar proof-of-work (PoW) och proof-of-stake (PoS).
Tokenisering
De flesta dApps använder kryptovalutatokens som ett medel för värdeutbyte. Tokens kan representera ägande, åtkomsträttigheter eller andra funktioner i appen. Tokenisering möjliggör effektiva mikrobetalningar, belönar användare för deltagande och möjliggör decentraliserad styrning.
Exempel på decentraliserade appar
Det finns många olika typer av dApp som kan användas av olika användare och branscher. Ethereum-blockkedjan har blivit en populär plattform för att hosta dApps.
Användningsområden för dApps
DApps skapar potential för nya produkter och tjänster inom flera branscher:
Decentraliserad finansiering (DeFi) är ett av de mest framträdande användningsområdena för dApps. Dessa applikationer syftar till att störa traditionella bank- och finansiella tjänster genom att tillhandahålla decentraliserade alternativ för utlåning, upplåning, handel och kapitalförvaltning.
DeFi dApps eliminerar behovet av mellanhänder som banker eller mäklare, vilket gör det möjligt för användare att direkt engagera sig i finansiella aktiviteter med lägre avgifter, större tillgänglighet och ökad transparens.
DApps gör det möjligt för spelutvecklare att introducera innovativa koncept såsom P2E-modeller (play-to-earn) och ägande av tillgångar i spelet. Spelare kan handla, köpa och sälja virtuella föremål på ett säkert sätt på öppna marknadsplatser, vilket främjar livskraftiga virtuella ekonomier. Dessutom underlättar dApps utvecklingen av decentraliserade spelekosystem där utvecklare, spelare och innehållsskapare kan interagera utan central kontroll.
Genom att utnyttja blockkedjeteknik erbjuder dApps lösningar för att spåra och verifiera varors ursprung genom hela leveranskedjan – vilket förbättrar transparens, spårbarhet och ansvarsskyldighet genom att registrera varje transaktion och rörelse i en oföränderlig huvudbok.
Från livsmedelssäkerhet till autentisering av lyxvaror ger dApps för leveranskedjan insyn i realtid, vilket minskar bedrägerier, förfalskningar och ineffektivitet.
Decentraliserade dApps för identitetshantering gör det möjligt för individer att ta kontroll över sina digitala identiteter och personuppgifter. Genom att lagra identitetsinformation på en blockkedja kan användare på ett säkert sätt hantera och dela sina uppgifter utan att förlita sig på centraliserade myndigheter.
Dessa dApps möjliggör självsuveräna identitetslösningar, där individer behåller ägandet av sin identitetsinformation och ger tillstånd att komma åt den efter behov.
DApps omformar traditionella sociala medieplattformar genom att prioritera användarnas integritet, ägande av data och motstånd mot censur. Dessa decentraliserade alternativ gör det möjligt för användare att interagera, dela innehåll och bygga samhällen utan mellanhänder som kontrollerar deras data eller innehållsmodereringspolicyer.
De tillhandahåller transparenta styrmodeller, stimulerar användarnas deltagande genom tokenbelöningar och skyddar användarnas integritet genom kryptering och decentraliserad lagring.
För- och nackdelar med dApp
Fördelar
- Decentralisering
- Förbättrad säkerhet
- Effektivitet
- Bekvämlighet
- Motstånd mot censur
- Öppenhet och oföränderlighet
- Global tillgänglighet
- Ägande av användare
Nackdelar
- Skalbarhetsutmaningar
- Sårbarhetsrisk
- Energiförbrukning
- Begränsad modifiering
- Skadligt innehåll
- Brist på reversibilitet
- Användarupplevelse
- Osäkerhet om reglering
Överväganden om reglering av dApps
Eftersom dApps verkar i decentraliserade nätverk utan en central myndighet faller de ofta utanför traditionella regelverk. Denna tvetydighet väcker frågor om efterlevnad av befintliga lagar och förordningar som reglerar områden som finansiella tjänster, dataskydd, konsumenträttigheter och värdepappersregleringar. Regleringsorgan världen över brottas med hur de ska klassificera och reglera dApps, vilket leder till ett lapptäcke av tillvägagångssätt och varierande grad av klarhet i regelverket.
DeFi dApps står i synnerhet inför granskning på grund av deras potentiella missbruk för olagliga aktiviteter som penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillsynsmyndigheter fokuserar alltmer på att upprätthålla kraven på penningtvätt (AML) och kundkännedom (KYC) på DeFi-plattformar för att förhindra ekonomisk brottslighet och säkerställa efterlevnad av globala standarder. Att genomdriva dessa regler på decentraliserade applikationer innebär dock unika utmaningar, eftersom de ofta fungerar utan mellanhänder och kan involvera pseudonyma transaktioner.
Skattekonsekvenserna av att använda och genomföra transaktioner med dApps är ett annat område som oroar tillsynsmyndigheter och användare. Att fastställa skatteskulder i samband med decentraliserade transaktioner, token swaps, staking rewards och yield farming kan vara komplicerat, särskilt i avsaknad av tydlig vägledning från skattemyndigheterna. Dessutom varierar rapporteringsskyldigheterna för inkomster som genereras genom dApps och kryptovalutatransaktioner beroende på jurisdiktion, vilket ytterligare komplicerar efterlevnadsarbetet för användare och utvecklare.
Den decentraliserade karaktären hos dApps innebär också utmaningar när det gäller att säkerställa investerarskydd, eftersom användare kan utsättas för risker som sårbarheter i smarta kontrakt, hackingattacker och bedrägliga system. Tillsynsmyndigheterna undersöker olika sätt att skydda investerarnas intressen genom att vidta åtgärder som exempelvis upplysningskrav, utbildningsinitiativ för investerare och verkställighetsåtgärder mot bedrägliga projekt.
Slutsatsen om dApps
Utvecklingen av decentraliserade applikationer skapar nya funktioner och möjligheter för mjukvarutjänster.
Genom att utnyttja blockkedjeteknik och smarta kontrakt eliminerar dApps behovet av centrala myndigheter, vilket ger användarna större kontroll över sina data och tillgångar.
Decentraliserade appar erbjuder många fördelar, från ökad säkerhet och transparens till användarägande och global tillgänglighet. Men de står också inför vissa utmaningar, till exempel skalbarhetsproblem, osäkerhet kring regelverk och komplexitet i användarupplevelsen (UX).
Att förstå hur dApps fungerar och deras för- och nackdelar kan hjälpa dig att förstå deras användbarhet och potential när landskapet fortsätter att utvecklas.